Det är nytt år. Det är fredag. Det är massa saker och ändå ingenting alls samtidigt. Väldigt intressant blandning.

Har varit tillbaka i Sverige i 3 dagar (firade jul & nyår i Litauen) och det känns som om det var år, dagar och evigheter sedan alltihopa. Fick en ny iPhone (tack o hej för alla fina år Sir iPhone III) och flög in i en dörrkarm, slog upp ett hack i pannan vid hårfästet och fick sy 4 stygn. Detta passade jag på att göra på juldagen, mitt i alla festligheter. Gick runt som en fågelskrämma i flera dagar, fick inte tvätta håret (fick inte ens tvätta håret på nyårsafton - tur nog passar jag perfekt som träsktroll) och hade värsta bulan. Tog ut stygnen för 2 dagar sedan och det ser ut att läka fint, och blir det ett ärr så kommer det förmodligen inte att synas i första taget (tack gode Gud!). 

Det är väl det jag kan förgylla eran dag med. Annars är det mesta som det alltid är. Har börjat jobba heltid och bestämt mig för att sluta överkonsumera Coca Cola. Så är det. 

(En års-summering bör komma snart, jag vet. Får se när jag lyckas komponera ihop en, men jag kan säga som det är 2012 var ett älskvärt min del, vissa "skavanker" hit och dit, men i sin helhet kan jag faktist inte klaga!)

Det är måndag. Ny vecka, nya krafter. Känner mig oerhört optimistisk denna gråa morgon och anledningarna till det är självklara, mina kalendrar som jag så älskvärt har frankerat och lagt i kuvert, har numera lämnat boet (läs mitt skrivbord), det är december (månaden som anses vara årets "helg") och julen närmar sig med stormsteg, därav hela två julbord denna vecka, ett i Landskrona, ett i Köpenhamn, årets julkalender är så pass bra att jag blir gladare för varje dag som går, och jag har precis genomlidigt, men genomlevt, en jättejobbig förkylning. Och idag ska jag klippa och färga håret.  

Jag brukar vara rätt så bra på att handskas med nervosistet. Oftast är det liksom bara att göra det. Och jag har varit rätt så kickass i mina dagar, jag har genomfört både det ena och det andra och lyckats rätt så bra. Men nu sitter jag här, i köket denna tisdag, och är så nervös att jag knappt träffar rätt på tangentbordet när jag skriver ... om några timmar har jag nämligen det moment som kallas för "Risk 2" i hela körkortprocessen. Och av någon obeskrivlig anledning är jag rädd för den. Alltså riktigt rädd. Så pass rädd att jag funderar på att sjukanmäla mig och aldrig visa upp mitt ansikte på körskolan igen. Jag är en sådan tönt. Herregud. Men det ser läskigt ut, men älgar som hoppar fram och halt vägunderlag och kurvor hit och dit. Herregud, igen. Hur ska detta gå?? Blöh.

Haha, jag har misslyckats med utmaningen. Men som Sofia alltid pointar out ska man inte gråta över spilld mjölk. Tänker fortsätta med bloggen på mitt eget lilla sätt, så får vi se hur det går ...

Det är december och enligt telefonen är det minusgrader och det verkar stämma med tanke på hur vädret ser ut utanför. Alla gubbar där ute säger att det kommer att bli vinter á la den vi hade för 2 år sedan, och jag sitter och ber till gudarna att så inte är fallet. Jag orkar inte med en monstervinter, oberoende av hur fint det är med allt snö, bla bla. Jag tycker om sommaren och inte Michelin-gubbe looken.

Men som sagt, det är december vilket i sin tur betyder att det snart är jul. Jag har alltid varit en sådan som inte riktigt förstår hypen med att julpynta för tidigt, men det har ändrats i år. Julpyntade på jobbet i fredags, det blev riktigt fint med julgran och ljusstakar och allt. Och i lördags åkte familjen till XXXLutz, där hade dom världens finaste julprydnader så en hel del fick åka med hem. Nu är det julpyntat hemma hos mig, komplett med en liten platsgran i vitt och turkosa detaljer. Jag skrattar åt mig själv, ja, men å andra sidan, vi åker till Litauen om några veckor och ska fira jul där. Då är det okej att börja tidigare här hemma också! Och julkalendern verkar lite lovande i år också, fast jag stör mig väldigt mycket på att familjen Olsson hade blivit vräkta från slottet, dom måste ge en bättre förklaring på vad som har hänt. Hur som helst, någon form av julstämning har inträffat långt före den förväntades ploppa upp, och det är rätt trevligt :)

 

 

Dagen har ännu en gång spenderats i Helsingborg, på Byggmästar'n i Skånes huvudkontor. Den här gången har det dock inte varit någon ledarskapsutbildning på agendan utan snarare en företagspresentation för nya anställda. Mycket av det som sades visste jag redan, mycket var faktiskt nytt och intressant, och allt som allt så var det lärorikt. 

Däremot vaknade jag halv 5 imorse, för träffen skulle börja 7 (!) och kan väl rent ut sagt säga att jag är väldigt trött just nu. Ligger i sängen i pyjamas och funderar över livet, vilket varken är lätt, eller kul, alltid. Men å andra sidan kan det nog vara lite lärorikt det med. 

 

 

Idag fyller min lillebror år. Han blir hela 16 år gammal. Vilket, om du frågar mig, är rätt så otroligt. I mina ögon kommer han alltid att förbli 7 - alltså en kille i pottfrilla, men världens leende (eftersom han saknade massa framtänder) och med ryggsäcken i högsta hugg, han hade ju nämligen börjat ettan då. Bilden jag har av min bror stämmer inte alls ihop med verkligheten, idag är han 1.96 cm lång, pluggar på gymnasiet och börjat smått bli en riktig man. Detta är både fascinerande och väldigt läskigt. Hur som haver, det är hans stora dag idag och jag ville bara säga grattis :)

 

Har, av en mycket speciell anledning, fått gå tillbaka i bloggen och läsa igenom alla mina inlägg. Och mitt i allt råkade jag "stumble across" en mycket märklig grej ... den 18 april skrev jag att jag och Sarah satt och fascinerades över män i röda bygghjälmar och att det var mycket mer intressant, och roligt, än att skriva vårt examensarbete. Jag måste verkligen ha fastnat för det där med röda hjälmar, för idag jobbar jag i byggbranschen och det händer ibland att jag själv springer runt i en röd hjälm. Lite kul att tänka på sådär i efterhand, nästan lite som om livet gav mig en spoiler på det som skulle hända några månader senare. Eller så bara fjantar jag mig och ser kopplingar som egentligen inte finns. Hur som helst - JÖSSES! ;)

Missade att blogga igår. Var sååå trött när jag kom hem från ledarskapsutbildningen att jag glömde bort allt. Däckade sedan headfirst ner i sängen och sov. Till 5 imorse då det var dags att hoppa upp ur sängen och bege sig igen. Den här gången för att presentera ett projekt som inte var det minsta verklighetstroget men ändå skulle tas seriöst. Det gick faktiskt väldigt bra, med tanke på att ingen av oss hann träna på det som skulle sägas. Fick beröm för min presentationsteknik (det tackar vi Borås för, där man skulle presentera saker stup i kvarten) och det kändes som om vi producerade ett någorlunda bra jobb.

 

Annars så känns mitt liv rätt så intensivt på sistone. Vet inte riktigt varför, men det känns som om allt går i 120 km/h och jag har en hel hög med saker att ta itu med, men jag gör inget, för jag hinner inte med. 

 

Skulle egentligen åkt till Kalmar idag. Känner på mig att jag förmodligen hade hunnit fixa det om jag ansträngde mig, alltså hunnit hem i tid från Helsingborg och packat och begett mig till tåget och åkt dit. Men jag tar det imorgon istället. Blir väl också rätt så intensivt, åka upp, på med nunnedräkten, festa, sova och sedan åka hem igen. Men det får bli morgondagens problem. 

Hmm, kanske inte helt hopplös, men någorlunda hopplös. Är jag alltså. På att blogga. Det klickar liksom inte igång ordentligt, fastän jag försöker. Å andra sidan har jag haft annat för mig på sistone. Vet inte vilken planet jag sitter på, eller ens i vilket parallellt universum denna planet befinner sig på. Skyller det på körkortet och alla tankar som kretsar kring det. Höhö. 

Hur som helst, i snabba drag, ikväll ska jag ha tantträff. Har bjudit in alla mina vänninor i åldrarna 40-50 och ikväll ska vi äta tapas och umgås. Daniela, min nyaste kompis, tycker att det verkar väldigt konstigt att jag bjuder in "gamla tanter" på middag. Och det kanske det är. Men jag gillar mina "tanter", och jag ser fram emot kvällen. 

Hade annars min sista inbokade körlektion idag. Och imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Ledarskapsutbildning i Helsingborg. Mycket spännande och roligt. Och den här helgen är det Kalmar som gäller. Inhandlade allt som behövs idag, fööör på lördag är det ju nämligen mem-fest :)

Hujeda mig, nu måste jag börja göra i ordning allting.

Hejdå! 

 

 

Brukar ofta skämta om att jag är lite som en gravid kvinna, konstant. Gravida kvinnor brukar få cravings för något speciellt och sedan inte kunna släppa det, jag är likadan. Problemet är bara att jag inte är gravid och inte kan förklara varför min kropp gör såhär mot mig. Och det har pågått i flera år.

Det har varit falafel, Piggelin-glass, chili con carne, brieost, friterade räkor, ciabatta med mozzarellaost och mycket andra grejer. Men hittills har det varit grejer som jag ändå på något sätt har kunnat tillverka själv eller enkelt kunna handla på ICA Maxi. Jag har helt enkelt haft tur. Men man kan inte ha tur förevigt, för nu har mina cravings övergått till sushi. Eller övergått och övergått, det har funnits där vädigt länge. Så pass länge faktiskt att jag har tröttnat på att alltid vilja ha rå fisk. Och även om jag kan tillaga sushi själv så är det inget man slänger ihop på 15 minuter. Så jag vill ständigt ha något som är oerhört svårt att få tag på, om man inte är multimiljonär och bara kan gå in på en restaurang och beställa 50 bitar huxflux, vilket jag in är (än!). Rent ut sagt, ibland är det jobbigt att vara mig. 

Anledningen till varför jag pratar om detta nu är för att snart, SNAAAART, ska jag bege mig hem till Sarah. Och jag har blivit tillsagd att köpa med mig sushi påvägen dit. Jag känner mig så hoppfull och lycklig. Snart ska jag få äta det absolut bästa som finns, haha. 

 

 

Inser att nu när jag har lovat att börja blogga igen innebär det att jag dagligen måste komma på något att skriva. Något som helst är intressant och vettigt. Vilket givetvis kommer att bli skitenkelt.

Kan väl konstatera att mycket saker har hänt under mitt lilla blogguppehåll. Eller rättare sagt - allting är som vanligt, men inget är som förr. Att gå in på detaljer är inte min grej, så jag skiter i det, men kan ju bara säga att jag numera är riktig Malmöbo och har ett riktigt jobb. Kan titulera mig som stor tjej. Även om jag på något sätt har lyckats bli ännu fjantigare än vad jag var innan. Och jag håller, som sagt, på att ta körkort. Min körlärare är lite speciell, men jag börjar faktiskt tycka om honom. Även om vi ständigt har en pågående bitch-fight i bilen.

Märker att det här med bloggen kommer ta sin lilla tid, kan ju inte bara dyka in i det hela igen. Kan hända att jag då bara blir för överväldigad och ger upp helt och hållet. Därför sätter vi punkt just nu och börjar fila på morgondagens ämne. Elin’s utmaning går nämligen ut på att jag ska blogga om ett ämne varje dag. Vi får väl se hur det går ...