"Välkommen till en spännande medieframtid" - fantasi eller mardröm?

Tyvärr kunde jag inte vara med på föreläsningen den 3 februari eftersom jag befinner mig i Florida. Sofia Holmström har varit vänlig och spelat in denna föreläsning till mig. Inspelningen är grunden till mina reflektioner.

Det var en sjuhelsikes spännande föreläsning av Erik Wilberg om medians framtid! Internet som elektricitet vars existens märks av endast när vi får en stöt på fingrarna eller när det är ett fel i ledningarna … Tidningar som lever i en förkrympande tillvaro medan vi alla går omkring utrustade med iPads medan Facebook och andra sociala medier tar över världen …

Allt detta låter väl ganska rimligt men är det verkligen roligt? Det är trevligt att mänskligheten utvecklas och vi idag har en massa mediealternativ men är det inte lite synd att säga ”tack och hej” till det som människan har varit van vid sedan många år? Text som ristades in i en sten eller skrevs på papyrus kunde bevaras i många år och läsas av följande generationer, såväl i sken av stearinljus som under belysning av lysrör. Vem kommer att bevara den digitala informationen och vilka arkeologer kommer att anta utmaningen att gräva i digitala tidslager för att ta reda på vad som vi känner, tänker och tycker idag? Och hur kommer det att se ut ifall mänskligheten blir utsatt för ett större ”elavbrott” eller rättare sagt en kollaps av det alltomfattande Internet i den form som vi känner den idag?

Jag är kanske gammalmodig men jag tycker dock att en hel del av det som människorna gjorde förr i tiden inte var så dumt. Tänk på Antiken, tänk på Renässansen, tänk på Mona Lisa ... Det känns för mig lite som om Erik Wilberg säger ”ut med det gamla, in med det nya” men är det säkert att dagens konstnärer är bättre än gamla giganter? Är det verkligen mysigare att sitta där med en iPad platta (som min lillebror kallar för elektronisk binda, haha) än att sitta med Sydsvenskan, ett färgglad och ”väldoftande” exemplar av Cosmopolitan eller en fint inbunden bok? Är det roligare och bättre att chatta med en massa ”anonyma” Facebook-användare än att träffa en levande människa och ha en trevlig konversation?!

Miljövännerna får gärna jubla över besparing av naturresurserna i och med avskaffandet av papperstidningar och fysiska möten men jag tror att jag kommer att sakna dem i alla fall. Jag hoppas också att traditionens makt kommer att hjälpa dagstidningar, tidskrifter, böcker och mänskliga möten att överleva så att vi kommer att njuta och berikas av dem även i framtiden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0