Tyvärr kunde jag inte vara närvarande på denna föreläsning heller, eftersom jag fortfarande är i Florida och njuter av sol, hav och shopping. Jag är jättetacksam till Sofia Holmström som troget förser mig med inspelningarna så att jag ändå kan ”vara med”.
Föreläsning den 4 februari handlade om radio, Niklas Kaldner och Anna Olofsson från P4 Sveriges Radio var på Kalmar Nyckel och föreläste om radioanvändandet, konkurrenter och även lite om internetanvändningen generellt.
Radio är ett jätteviktigt medium i dagens samhälle. Radion en av de våra allra äldsta elektroniska medium som än idag fordras i det tekniska klimatet som råder (Lucy Küng, 2009). Men det sägs att medievanor är något man får med sig hemifrån. Det är otroligt hur man blir påverkat av sin hemmiljö vad gäller bland annat uppfattningen av olika mediekanaler. I min familj är radio något som man lyssnar på i bilen, aldrig i övrigt. Hemma läser vi tidningar, surfar på Internet och till slut tittar på TV, om vi har tid. Det är kanske därför som jag hade lite svårt att relatera till dagens föreläsning … Jag vet att radio är ett stort medium men i min vardag tar det ytterst lite plats.
Det som däremot fångade min uppmärksamhet var resonemanget om digitala fotspår. Internet är fantastiskt. Vi tror att vi är hemliga, anonyma och subtila när vi rör oss i den digitala djungeln. Men det är alltså ett önsketänkande, en missuppfattning och ett grovt fel. Allt som vi lägger ut på Internet, Facebook, Twitter eller våra bloggar kan läsas av alla, vänner och ovänner världen över.
Skulle någon gå med på att fläka ut sitt liv på en enda tunnelbanestation i Stockholm? Skulle man kunna tänka sig att offentliggöra där vad man tycker och tänker, vad man gör och vad man planerar att göra ikväll? Skulle man till och med lägga upp bilder på sig själv och sin omgivning? Nej! Men det verkar gå bra att göra samma sak på Internet. Varför?! Man tror sig vara skyddad av nätets anonymitet. Men varför är man så naiv och tar risken att uppgifter om ens göranden och låtanden kan läsas av hur många människor som helst?
Jag läste nyligen en artikel i Vecko Revyn ”Vet du vem du addar?” som beskriver hur tjejer lätt och enkelt bjuder in främmande personer till att ta del av sina privata liv. Artikeln berörde mig personligen då jag insåg att jag precis som dessa tjejer hittills inte har sett något stort och allvarligt problem i att skapa vänrelationer med personer som jag bara har träffat en gång. Jag skulle aldrig dela med mig av personlig information till personer som jag bara har träffat en enda gång, men att acceptera en vänförfrågan från en ”främling” som innebär full insyn i mitt privatliv har jag inte haft några problem med.
På grund av någon outgrundlig anledning tror vissa människor att ”livet på Internet” inte är på riktigt. Regler om försiktighet och liknande gäller inte där. Men ingenting kan vara mer fel. Varenda gång som vi rör oss därute kan vi faktiskt vara bevakade av någon eller några, vi lämnar spår efter oss och dessa spår kan användas till vår nackdel.
Niklas Kaldner nämnde även i föreläsningen det ”nya” med att ”geotagga”. Jag har personligen valt bort denna möjlighet på min Facebook och jag tycker att fler personer bör vara mer försiktiga. Att ständigt uppdatera om sina liv och aktiviteter med exakta geografiska koordinater gör inte livet du lever mer spännande och säkert. GÅ UT och lev livet istället, det är nog mindre riskfyllt och faktiskt mer spännande.
Källförteckning:
Küng, Lucy (2008): "Strategic Management in the Media - from theory to practice", Sage Publications Ldt, London, England
Olsson, Kim (2011) Vet du vem du addar? Vecko Revyn. Nr 02
