There's a law, there's an aim, there's a hand.
(Vi hade två föreläsningar med Eva Jönsson, och eftersom jag tyckte att dessa två föreläsningar behandlade samma ämne valde jag att skriva ihop dem som ett blogginlägg.)
Kursens andra föreläsning ägde rum den 5 oktober och dagens föreläsare var Eva Jönsson, en kvinna med mycket kunskap om lagstiftning och grundlagar. Jag måste medge att jag inte alls var särskilt intresserad av lagstiftning och lagar innan denna föreläsningen men efter alla diskussioner och uppgifter så måste jag säga att ett litet intresse väcktes. Det är fascinerande hur lagtexter kan tolkas olika och hur det faktiskt finns folk som letar upp kryphål och använder sig av dem för att gå runt lagarna. Hur som helst, dagens föreläsning handlade om yttrandefrihet och tryckfrihetsförordningen.
Hur ska man se på lagstiftning? Är det ett skydd för oss medborgare, eller är det istället ett verktyg som underlättat för riket att kontrollera oss? Eller ska man se på det som en helhet? Att skyddet riket erbjuder oss helt enkelt har en baksida, och det är kontroll?
Lagstiftningen har till uppgift att lösa intressekonflikter. Men lagar är inte så självklara som vi vill tro. De är ofta komplicerade förordningar som inte riktigt kan svara ja eller nej på en fråga och som kräver att man sätter sig ner och analyserar dem för att ens kunna förstå vad de går ut. Eva Jönsson påpekade även att det inte är en konstighet att man sitter och läser samma lagtext två eller tre gånger, för först när man äntligen tar till sig texten kan man förstå på ett ungefär vad den går ut på. Ett annat stort problem med dagens lagar är att det kan uppfattas som ”föråldrade”. Dagens medie- och teknikutveckling gör att det blir ytterst svårt att applicera lagarna på det som sker vilket gör att lagprocessen blir trög och ännu mer komplicerad. Vart hamnar t.ex. nedladdningsfrågor och hur ska vi kunna lösa dem? Är det ”nerladdaren” som är boven eller är det den som laddar upp innehållet på internet som ska straffas? Eller hur är det med den personliga integriteten? Med bloggar och Facebook suddas linjer ut och vart den personliga integriteten finns är idag oklart. Folk kränker varandra kors och tvärs på internet och hur lagstiftningarna ska tillämpas på detta är oklart i många fall. Lagarna hamnar alltså ”efter” i dagens samhälle och hinner inte komma ikapp tekniken och media. Men Eva Jönsson menar att detta ändå är positivt. Det ska inte vara lätt att ändra på grundlagar. Två regeringar måste rösta ja till lagförändringen för att den ska gå igenom, och detta kan som ni förstå tar lång tid. Skulle det vara lätt att göra det skulle hela vårt samhälle lätt kunna förändras på några år och se helt annorlunda ut. Det är alltså viktigt att kunna analysera, prata igenom och diskutera en ändring av lagen innan beslutet tas och genomförs.
I Sverige har vi fyra grundlagar, varav tre av dessa handlar om yttrandefrihet. Yttrandefrihet handlar om rätten att i vilken form som helst få ”uttrycka tankar, åsikter och känslor” och regeringsformen fungerar som ett övergripande skydd för yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen gäller för tryck och garanterar ett fritt meningsutbyte och ger oss medborgare rätten att uttrycka oss våra tankar och åsikter samt offentliggöra allmänna handlingar och meddela om underrättelser och uppgifter i vilket ämne som helst. Och yttrandefrihetsgrundlagen handlar om princip samma sak bara för andra medier, så som ljudradio och television (Olsson, 2009). Men det finns ingen absolut yttrandefrihet. Det är viktigt att komma ihåg att om det handlar om rikets säkerhet, den personliga integriteten eller om upphovsrätt så gäller inte yttrandefriheten och då kan man dömas och straffas.
Personligen anser jag att yttrandefrihet är en förutsättning för demokratin och jag uppskattar möjligheterna att vi får uttrycka åsikter och tankar. Men när man ser på det hela svart på vitt så känns det inte som att yttrandefriheten egentligen är så fri som man vill tro. Yttrandefriheten gäller bara om man tycker ”rätt” och är det egentligen så demokratiskt? Nu menar jag inte att jag tycker att folk med ”opassande” åsikter ska få komma fram med dem men rätten att få tycka vad man vill och diskutera anser inte jag vara så opassande. Sålänge man inte skrider till handling och försöker göra verklighet av sina åsikter tycker jag att man kan få acceptera att det finns olika åsikter och tankegångar, även om dessa åsikter handlar om saker som hamnar i konflikt med mina egna.
Torsdagen den 14 oktober var det dags igen för Eva Jönsson att inta ”gästföreläsarrollen” och dagens stora ämne var informationsfrihet.
Informationsfrihet handlar om att vi människor har en rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta sammanfaller under offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen betraktas vara ett centralt inslag i svensk demokratisk tradition och är alltså något som man anser vara värt att kämpa för. Anledningen till varför vi har denna princip är av tre skäl, rättssäkerheten, effektiviteten och demokratin. Vi medborgare ska kunna se det som sker inom staten och myndigheten och säga ifrån om saker och ting görs fel (Olsson, 2009).
Olsson menar vidare i boken ”Yttrandefrihet & tryckrihet: en handbok för journalister” (2009) att det är viktigt att alla får ta del av handlingar för det gynnar ett fritt meningsutbyte. Men man ska givetvis inte glömma bort att det finns inskränkningar även i denna lag. Sekretesslagen gäller och det betyder att handlingar som rör rikets säkerhet, finanspolitiken eller det allmänna ekonomiska intresset inte får tas del av. För att medborgare ska kunna ta del av offentliga handlingar måste de antingen vara förvarade och inkomna eller förvarade och upprättade, alltså expedierade, justerade och slutförda. Är en handling inte upprättad är den alltså inte ”redo” att komma ut för offentligt bruk då det fortfarande anses som ett ”arbetsmaterial”. Om man begär en offentlig handling ska man även få den helst samtidigt som man ber om den. Myndigheten ska inte skjuta på det, utan deras skyldighet är att ge dig den på gång.
Jag anser att det är informationsfrihet är viktigt. Det är relevant för medborgare att kunna ta del av väsentlig information och se vad som händer ”bakom stängda dörrar” och faktiskt vara medvetna om att det får ta del av denna informationen. För annars hade det var alldeles för enkelt för myndigheter och staten att mörklägga saker som inte borde komma ut.
Källförteckning:
Olsson, Anders R (2009) Yttrandefrihet och tryckfrihet: en handbok för journalister, Stockholm, Studentlitteratur
Kursens andra föreläsning ägde rum den 5 oktober och dagens föreläsare var Eva Jönsson, en kvinna med mycket kunskap om lagstiftning och grundlagar. Jag måste medge att jag inte alls var särskilt intresserad av lagstiftning och lagar innan denna föreläsningen men efter alla diskussioner och uppgifter så måste jag säga att ett litet intresse väcktes. Det är fascinerande hur lagtexter kan tolkas olika och hur det faktiskt finns folk som letar upp kryphål och använder sig av dem för att gå runt lagarna. Hur som helst, dagens föreläsning handlade om yttrandefrihet och tryckfrihetsförordningen.
Hur ska man se på lagstiftning? Är det ett skydd för oss medborgare, eller är det istället ett verktyg som underlättat för riket att kontrollera oss? Eller ska man se på det som en helhet? Att skyddet riket erbjuder oss helt enkelt har en baksida, och det är kontroll?
Lagstiftningen har till uppgift att lösa intressekonflikter. Men lagar är inte så självklara som vi vill tro. De är ofta komplicerade förordningar som inte riktigt kan svara ja eller nej på en fråga och som kräver att man sätter sig ner och analyserar dem för att ens kunna förstå vad de går ut. Eva Jönsson påpekade även att det inte är en konstighet att man sitter och läser samma lagtext två eller tre gånger, för först när man äntligen tar till sig texten kan man förstå på ett ungefär vad den går ut på. Ett annat stort problem med dagens lagar är att det kan uppfattas som ”föråldrade”. Dagens medie- och teknikutveckling gör att det blir ytterst svårt att applicera lagarna på det som sker vilket gör att lagprocessen blir trög och ännu mer komplicerad. Vart hamnar t.ex. nedladdningsfrågor och hur ska vi kunna lösa dem? Är det ”nerladdaren” som är boven eller är det den som laddar upp innehållet på internet som ska straffas? Eller hur är det med den personliga integriteten? Med bloggar och Facebook suddas linjer ut och vart den personliga integriteten finns är idag oklart. Folk kränker varandra kors och tvärs på internet och hur lagstiftningarna ska tillämpas på detta är oklart i många fall. Lagarna hamnar alltså ”efter” i dagens samhälle och hinner inte komma ikapp tekniken och media. Men Eva Jönsson menar att detta ändå är positivt. Det ska inte vara lätt att ändra på grundlagar. Två regeringar måste rösta ja till lagförändringen för att den ska gå igenom, och detta kan som ni förstå tar lång tid. Skulle det vara lätt att göra det skulle hela vårt samhälle lätt kunna förändras på några år och se helt annorlunda ut. Det är alltså viktigt att kunna analysera, prata igenom och diskutera en ändring av lagen innan beslutet tas och genomförs.
I Sverige har vi fyra grundlagar, varav tre av dessa handlar om yttrandefrihet. Yttrandefrihet handlar om rätten att i vilken form som helst få ”uttrycka tankar, åsikter och känslor” och regeringsformen fungerar som ett övergripande skydd för yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen gäller för tryck och garanterar ett fritt meningsutbyte och ger oss medborgare rätten att uttrycka oss våra tankar och åsikter samt offentliggöra allmänna handlingar och meddela om underrättelser och uppgifter i vilket ämne som helst. Och yttrandefrihetsgrundlagen handlar om princip samma sak bara för andra medier, så som ljudradio och television (Olsson, 2009). Men det finns ingen absolut yttrandefrihet. Det är viktigt att komma ihåg att om det handlar om rikets säkerhet, den personliga integriteten eller om upphovsrätt så gäller inte yttrandefriheten och då kan man dömas och straffas.
Personligen anser jag att yttrandefrihet är en förutsättning för demokratin och jag uppskattar möjligheterna att vi får uttrycka åsikter och tankar. Men när man ser på det hela svart på vitt så känns det inte som att yttrandefriheten egentligen är så fri som man vill tro. Yttrandefriheten gäller bara om man tycker ”rätt” och är det egentligen så demokratiskt? Nu menar jag inte att jag tycker att folk med ”opassande” åsikter ska få komma fram med dem men rätten att få tycka vad man vill och diskutera anser inte jag vara så opassande. Sålänge man inte skrider till handling och försöker göra verklighet av sina åsikter tycker jag att man kan få acceptera att det finns olika åsikter och tankegångar, även om dessa åsikter handlar om saker som hamnar i konflikt med mina egna.
Torsdagen den 14 oktober var det dags igen för Eva Jönsson att inta ”gästföreläsarrollen” och dagens stora ämne var informationsfrihet.
Informationsfrihet handlar om att vi människor har en rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta sammanfaller under offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen betraktas vara ett centralt inslag i svensk demokratisk tradition och är alltså något som man anser vara värt att kämpa för. Anledningen till varför vi har denna princip är av tre skäl, rättssäkerheten, effektiviteten och demokratin. Vi medborgare ska kunna se det som sker inom staten och myndigheten och säga ifrån om saker och ting görs fel (Olsson, 2009).
Olsson menar vidare i boken ”Yttrandefrihet & tryckrihet: en handbok för journalister” (2009) att det är viktigt att alla får ta del av handlingar för det gynnar ett fritt meningsutbyte. Men man ska givetvis inte glömma bort att det finns inskränkningar även i denna lag. Sekretesslagen gäller och det betyder att handlingar som rör rikets säkerhet, finanspolitiken eller det allmänna ekonomiska intresset inte får tas del av. För att medborgare ska kunna ta del av offentliga handlingar måste de antingen vara förvarade och inkomna eller förvarade och upprättade, alltså expedierade, justerade och slutförda. Är en handling inte upprättad är den alltså inte ”redo” att komma ut för offentligt bruk då det fortfarande anses som ett ”arbetsmaterial”. Om man begär en offentlig handling ska man även få den helst samtidigt som man ber om den. Myndigheten ska inte skjuta på det, utan deras skyldighet är att ge dig den på gång.
Jag anser att det är informationsfrihet är viktigt. Det är relevant för medborgare att kunna ta del av väsentlig information och se vad som händer ”bakom stängda dörrar” och faktiskt vara medvetna om att det får ta del av denna informationen. För annars hade det var alldeles för enkelt för myndigheter och staten att mörklägga saker som inte borde komma ut.
Källförteckning:
Olsson, Anders R (2009) Yttrandefrihet och tryckfrihet: en handbok för journalister, Stockholm, Studentlitteratur
Kommentarer
Trackback
