Kursens sjunde föreläsningen ägde rum den 27 oktober och dagens gästföreläsare var Britt-Marie Ringfjord. Föreläsningen tema var "genus och medier" och vi fick ta del av teoretiska perspektiv inom journalistik och medievetenskap.

Britt-Marie Ringfjord började föreläsnigen med att dra en kort historia över hur kvinnornas historia har sett ut. Och tar man del av den inser man att det inte är så konstigt att samhället ser ut som det gör idag, dvs. att det är mansdominerat och därför ser man fler kostymer än dräkter på gruppfoton eller i tidningar.

"Mediebilden av kvinnliga chefer i svenskt näringsliv" var en bok som tillhörde den förra kursen vi hade, men det den tar upp passar alldeles utmärkt in i detta lilla blogginlägg. Hur kommer det sig att när media tar upp män i artiklar så handlar det alltid om vad dessa män gör, vad de sysselsätter sig med och allt fokus hamnar på deras arbete. Men är det en kvinna man intervjuar istället skiftar fokus istället till kvinnas familjeförhållanden, vad hon har på sig? Och nyheterna som presenteras när kvinnor är med är av mer neutral karaktär, de varken hyllas eller kritiseras, samtidigt som kvinnorna schabloniseras och får smeknamn (Edström, 2002). Mediebilden av starka kvinnor är alltså inte så stark. Men personligen så tror jag att detta är något som inom snar framtid kommer att förändras. Om vi tittar generellt sätt på det som kallas för nyheter idag handlar en stor del av dem om våra kända bloggare, där majoriteten är starka tjejer med visioner och mål. Och med Blondinbella i spetsen verkar det som att de flesta av dem faktiskt vill bli tagna för seriösa karriärskvinnor och inte bara som "kändisar".

Men om vi återgår till dagens föreläsning ... Föds vi med genus? Eller är det något som tillskrivs oss senare? Man kan se på genus och könsrollen som två separata grejer. Genus är det socialt konstruerade könet, det som vi skapar utifrån samhället. Medan könsrollen visar vilka skyldigheter och rättigheter vi förknippar med det biologiska könet. Vi får en förväntad position där visa rättigheter och skyldigheter gäller och dominerar. Könsrollen blir något vi GÖR och är alltså inget vi ÄR.

I boken "Massmedia and society" definerar man feminism som en rörelse som vill avsluta sexism, sexistisk exploitering och förtryck. Sålänge dessa fortfarande finns kommer det finnas ett behov av feminism och först när man verkligen har "förvisat" sexism, förtryck och sexistisk exploitering kan man lägga ner feminismen och leva i ett jämlikt samhälle på riktigt. Men feminismen idag har blivit lite för diffus, eller rättare sagt så har själva idén delat på sig i två delar, den ena delen går ut på själva rörelsen, "doing feminsim" medan den andra handlar om "lifestyle choice" där verkligen är en feminist i alla avseenden, och detta har blivit mer accepterat än rörelserna (Curran & Gurevitch, 2005).

Jämställdhet är enligt mig en självklarhet. Jag, Grete, ska få lika mycket betalt som min kompis Ludde om vi jobbar samma jobb och levererar samma resultat. Men i det allra flesta fallen tycker jag att det handlar om självförtroende och självkänsla. Männen framstår oftast som självsäkra och agerar snabbare, medan kvinnor länge står och velar och trampar runt innan de agerar. Männen är helt mycket bättre på att marknadsföra sig själva, de vet var de vill ha och strävar efter det. Kvinnor, o andra sidan, verkar inte vilja gapa efter mycket, utan nöjer sig med det dem har just nu. Egentligen så är detta inte så konstigt med tanke på det historiska perspektivet. Män har alltid jobbat, och en man i chefsposition är inte så konstigt, för det har alltid varit så. Men att en kvinna kan jobba som VD för ett företag är en relativt ny grej.

Jag tycker såklart att detta är fel och alltid bör uppmärksammas. Men jag börjar också bli trött på att höra hur förtryckta kvinnor är ute i arbetslivet och media. Det är dags att skrida till handling, våga stå på sig och kräva det man vill ha. Sedan tror jag även att saker och ting kommer att ändras i framtiden. Majoriteten av oss i MEM08 är ju tjejer och vi ska ju alla ta världen med storm. Skämt åsido, så tror jag faktiskt att det kommer att komma ut fler kvinnor på arbetsmarknaden som kommer jobba upp sig och få de chefspositioner precis som männen har idag. Och gruppfoton om 20 år kommer med all säkerhet innehålle färre kavajer och fler färgglada dräkter och kanske en o annan tjusig klänning.

---

Källförteckning:

Curran, James & Gurevitch, Michael (2005) Massmedia and society, Hodder Education, London
Edström, Maria (2002) Mediebilden av kvinnliga chefer i svenskt näringsliv, SNS Förlag, Stockholm