Globalization is good for you.
Ny månad, ny vecka, ny måndag och ny kurs … känslan man hade när man vaknade den 4 oktober var av lite skräckblandad förtjusning. Den nya kursen visste jag inte så mycket om och examinationsformen kändes aningen konstig och obekväm. Är det verkligen meningen att vi ska blogga om våra föreläsningar? Blogga?! Ska det vara akademiskt då, eller personligt och informellt? Många frågor, få svar. Men föreläsningen började, Sara Hamqvist gick fram till datorn och startade sin Powerpoint, svaren på alla mina frågor skulle jag få så småningom men nu skulle vi istället fokusera på föreläsningen, och ambitionen för att lyssna på en föreläsning är aldrig så hög som den första dagen i en ny kurs.
Dagens mediesamhälle ser annorlunda ut idag än vad det gjorde för 100 år sedan. Vi har gått från ett lokalt mediesamhälle till ett mer globalt med nyheter från världens alla hörn så fort man klickar in sig på aftonbladet.se eller slår på Tv4-nyheterna. En annan skillnad är att dagens nyheter inte är nyheter under en lika lång tid och chockfaktorn som en nyhet kan, och bör ha, har tynat bort eller åtminstone minskat i viss utsträckning. Människor har blivit lite avtrubbade och nyheter om 50 stycken döda i ett land långt borta blir idag inte lika ”intressanta” och uppmärksammade.
Vi lever i ett mediesamhälle som står inför nya utmaningar och nya former av interaktion. Hvitfelt & Nygren (2008) menar att konsumentens förhållningssätt till media har förändrats. Media var innan något som talade med auktoritär röst via begränsade kommunikationskanaler. Dessa kommunikationskanaler var väl etablerade med få. Den auktoritära rösten håller idag snabbt på att försvinna och media fragmenteras och breddas allt mer och konsumenten har idag möjligheten att välja den kommunikationskanalen som tillfredsställer hans eller hennes behov av information och underhållning.
Så tidningen och TV är alltså inte längre det media vi använder oss av som flitigast, utan nu kopplar vi istället in Facebook, bloggar och Twitter som förmedlar annan form av information som tidningen som ett statiskt medieverktyg inte kan. Huruvida denna information är gynnsam kan man ju diskutera, förtroenden för vissa grejer kommer förmodligen att krossas men o andra sidan får vi nu mer reda på den riktiga sanningen … men faktum är att dessa nya typer av interaktioner gör det svårare att kontrollera hur bilden av något framställs. Det blir lättare att tolka fel och saker har lättare att missförstås. Sara Hamqvist berättade under dagens föreläsning om bakre och främre regioner, det är dessa som ger upphov till skandaler när det blandas. Främre och bakre regioner kan då förklaras som det offentliga och det privata. Främre regioner är kavajen du har på dig på jobbet när du är den offentliga personen som syns i TV. Bakre regionen är istället mysbyxan du har på dig i soffan en sen kväll hemma i TV-soffan. Bakre regionen är det personliga och det är det privata och personliga som har en tendens att komma fram när man tycker till på Internet. Det är viktigt att folk i dagens samhälle är medvetna om detta och är försiktiga när de tycker till om saker på t.ex. Facebook eller lämnar en kommentar på en blogg.
I boken "Rich media - poor democracy" menar man att internet är anledningen till att vi idag har fått ett så globaliserat samhälle (McChesney, 2000). Och det verkar ju stämma, Australien är bara ett klick bort och utan internet hade jag bara kunnat ta del av landet genom att läsa i en bok eller resa dit. Men att dagens mediesamhälle har blivit så globaliserat kan ses som både en fördel och en nackdel. Nackdelen som jag nämnde innan blir att man får för mycket information och nyheter vilket leder till att man inte tar till sig det som inte på något sätt kan appliceras på ens egen vardag. Detta tycker jag är synd då man borde bry sig om allt som händer, men o andra sidan finns det ingen chans i världen att kunna ta till sig allt som händer på vår planet. Fördelar med globalisering är precis som nackdelen att man får väldigt mycket information och nyheter och slipper leva i en lokal bubbla och bara se det som händer hos en själv. Individen får mer perspektiv genom globalisering och mångkulturella perspektiv är enligt mig alltid något positivt att ha som bara kan gynna en människa.
Men vem ansvar för media? Den som ansvarar för media är ingen annan än konsumenten. Visst är det producenterna som väljer vad som ska skrivas och hur, och har möjligheter att vinkla sanningen så den passar de själva, men om det inte finns en efterfråga så skriver man inte om det. För ingen vill ju skriva om det som ingen kommer att läsa om. Eller har jag fel? Detta är något som jag brukar reflektera över. Majoriteten av dagens ungdom tycker att det är mer spännande med skvaller och kändisnyheter än politiska frågor och detta påverkar mediesamhället till viss mån. Om konsumenten kräver mer skvaller och mindre nyheter av faktiskt värde kommer medieproducenter kunna vinkla och mörklägga mer … Okej, nu kanske jag överdriver något, för det finns faktiskt människor där ute som bryr sig om annat än bloggar, Kissie och att ha sex i TV, så än behöver vi kanske inte oroa oss?
Men just att dagens mediesamhälle lägger ner så mycket tid på dokusåpakändisar och bloggare är för mig slöseri ”med media”. Istället för att få ungdomar att förstå att rätt väg här i livet är att utbilda sig och sträva efter något skapar vi istället tv-program som ”Kungarna av Tylösand” och skapar på så sätt en verklighetsbild av att det är okej att göra allt för att få ”15 minutes of fame” för att sedan ha ”förstört” sitt liv efter ett sådant program? Det är här moralpaniken kommer in. Vart är världen på väg? Och nu känner jag mig som en gammal tant som för första gången i sitt liv har sett en naken rumpa i TV, men jag är ingen gammal tant och jag tycker att detta är fel. Hur långt är vi redo att gå? Om sex i TV är okej, vad blir då nästa steg? Är inget heligt längre? Och varför har det blivit så?
Moralpanik är, enligt Sara Hamqvist, något som hotar den dominerande verklighetsbild vi har idag. Man kan ju tycka att moralpanik är något gammaldags, för jag är helt säker på att folk i alla tider har tyckt att det dagens ungdomar gör är fel och avviker från sättet som dessa gamla damer och herrar gjorde. Och den moralpaniken som många känner idag kommer säkert att skrattas åt om några år. Men om inget är heligt längre känns det som om samhället bara kommer ebba ut bli fel.
Och det bekymrar mig faktiskt. Jag hoppas på barn en vacker dag, och jag sedan hoppas jag på barnbarn och då hoppas jag verkligen att världen kommer kunna vara en plats som man kan leva i. Men då kommer säkert något annat att vara på tapeten och Twilight, Call of Duty och TV-sex kommer sedan länge att vara bortglömt och föråldrat.
Källförteckning:
McChesney, Robert W (2000) Rich media - poor democracy - communication politics in dubious time, New York, The new press
Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) Påväg mot medievärlden 2020, Fjärde upplagan, Stockholm, Studentlitteratur
