(Ytterligare en gång har jag valt att skriva ihop två föreläsningar, då Jens Cavallin, föreläsare för bägge föreläsningar, pratade om samma tema - nämligen Medier, Struktur och Makt.)

Det var en gång en Tony Blair och en Rupert Murdoch. Dessa två herrar hade planerat in en liten frukostdejt, någongång 1996, i det soliga landet Australien. Vad som hände under denna frukostdejt var topphemligt och ingen förutom dessa två herrar vet exakt vad som sades och gjordes. Ryktet säger dock att under detta gyllene tillfälle erbjöd den redan då stora mediemogulen Rupert Murdoch den då ”bara” politikern Tony Blair en liten gåva. Resultatet av denna lilla gåva blev att Tony Blair blev vald till premiärminister i England under valet 1997. Och sedan levde de lyckliga i alla sina dar.

Media + makt = sant. Det är dags för alla att inse det. Speglar media det folket vill ha? Svaret är troligtvis inte så tillfredsställande. Jag nämnde i reflektioner kring föreläsning 1 (blogginlägg nummer 2) att det är konsumenten starkt påverkar det media tar upp, för media tar upp det konsumenten vill läsa om. Jag håller kvar vid mina åsikter kring det, men inser nu, efter föreläsningen den 28 oktober, att det finns olika avdelningar inom media, och vissa av dessa avdelningar har konsumenten ingen som helst kontroll eller ansvar över. Media har en stor makt över vårt samhälle och företag som äger stora delar av mediemarknaden påverkar och begränsar oss mer än vad vi tror. Dessa stora företag har stort inflytande över innehållet och ”kontrollerar” på så sätt den information som når allmänheten. Okej, så media påverkar oss mer än vi är medvetna om, spelar det någon roll? Ja, det gör det. För media influerar och har stort makt över många områden inom samhället, och obehagligt nog även politiken.

Gillian Doyle tar upp i boken "Understanding media economics" (2002) att man under de senaste åren har börjat oroa sig över att man genom tillåtandet för privata personer att köpa upp så mycket media skapar ett monopol som kommer leda till att den riktiga samhällsbilden vinklas så som dessa ägarna vill. Ett exempel på detta är Silvio Berlusconi. Berlusconi är idag Italiens premiärminister och ägare av de flesta privata och lokala tv-stationer samt den statliga televisionen. Att Berlusconi har en sådan stor makt över medierna i Italien gynnar bara honom, han vinklar som han vill och skulle förmodligen inte låta något komma ut som skulle påverka honom negativt. Är detta rimligt? Är det okej? Det jag vet är att det inte är demokratiskt i alla fall. Men vi behöver inte resa till Italien för att se mediemoguler. I Sverige har vi ju Bonniers, det är kanske lite magstarkt att sätta Bonniers i samma liga som Berlusconi, men de äger stora delar av vårt mediesamhälle så som DN, Expressen, Dagens Industri, Vecko Revyn och Tv4. Och självklart låter ju Bonniers något negativt om dem komma ut i deras medier. Och vill de vinkla något så har det all möjlighet att kunna göra det.

Det läskiga med medias makt är att vi påverkas väldigt mycket av det som skrivs och det som skrivs vinklas och anpassas så vi ska tycka på ett speciellt sätt. Det får en att förstå att samhället inte är så demokratiskt som man tror, om det finns någon som håller i alla trådar och målar upp positiva bilder som sedan inte stämmer överens med verkligheten. Man lurar medborgarna, men bryr sig inte om det för det enda man vill att är att stärka sin position på marknaden. Boken ”Rich media, poor democracy - communication politics in dubious times” förklarar detta på ett lätt sätt, media knyts ihop med de stora koncernernas behov och intressen och genom kommersialisering försöker företagen stärka sin position på marknaden för att på så sätt gå med mer i vinst. (McChesney, 2000)

Personligen så tror jag inte att media någonsin kommer att bli helt neutral. Eller objektiv. Och även om vi Sverige ha yttrandefrihet och tryckfrihet så kommer censur alltid att förekomma. Det viktiga här är kanske inte att lägga all fokus på att motarbeta detta utan snarare vara medveten om att saker och ting är på så sätt. Är man medveten om vilken makt media egentligen har kanske man kan undgå att bli för lurad och lära sig att se kritiskt på det som skrivs i tidningar. I slutändan är det ju upp till var och en att inte bli för lurad av det som benämns i media, och man kan aldrig skylla ifrån sig på någon, inte ens media.

Okej nu har jag malt på om makten över media, men hur är det då med makten i media? Vem är det som styr här? Är det ägaren, redaktionen, journalister, annonsörer eller någon annan? Om jag själv skulle få bestämma skulle jag utgå från att redaktionen är den som ska bestämma över innehållet i tidningen och att ägaren bara ska kunna ge riktlinjer för det som skrivs. Annonsörer borde enligt mig inte få ha någon större makt, men om man ser på helheten verkar det vara så att det är just annonsörer som styr. En kommersiell tidning lever på reklam och har det kommit ut något "opassande" om en annonsör och man skriver om det i tidningen så är sannorlikheten stor att annonsören väljer att annonsera någon annanstans. Under dagens diskussionsfrågor med klassen kom ett intressant exempel upp, nämligen annonsörers makt när det kom till barnreklam i TV. Enligt svensk lagstiftning så är det förbjudet att göra reklam för barn under 12 år. Men bolag som sänder utanför Sveriges gränser undkommer dessa lagar och Tv3 och Kanal5 brukade ständigt köra med reklam för barn, där olika Monkey Lost, Barbie och Flexitrax ständigt visades upp med jätteglada barn som verkligen uppskattade varenda minut med sin nya leksak. För att inte tala om hur tätt det brukade vara med barnreklam kring juletider, då var och varannan reklam på ett eller annat sätt fångade ens intresse med sina sprakande färger och roliga ljud. Jag har inte reflekterat så mycket kring detta eftersom jag otroligt nog har vuxit ifrån leksaker men när jag tänker efter så var det riktigt längesedan jag såg en reklamsnutt som var riktad till barn. Anledningen till detta? Jo det sägs att det är tack vare annonsörerna. Annonsörer hotade med att bojkotta kanaler som Tv3 och Kanal5 om de inte tog bort barnreklamen och vips så försvann just det reklamutbudet. Jag antar att det fanns något som genererade mer pengar än barnreklam, t.ex. reklam för alkohol. Och även en korrupt pengagalning förstår väl att man inte kan ha reklam för Bailey's för att sedan slänga in en reklam för den nya Bratz-dockan och bara vara nöjd?

---

Källförteckning:

McChesney, Robert W (2000) Rich media - poor democracy - communication politics in dubious time, New York, The new press
Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics, Sage publications, London