Ända sedan vi påbörjade vår utbildning har det pratats om informatörer och hur detta yrke passar oss Media Management-studenter som handen i handsken, vi utbildas att förstå viktigheten av kommunikation samtidigt som vi har koll på organisationer och har viss förståelse för den ekonomiska biten, vilket gör oss ytterst passande för att axla just detta yrke. Personligen har jag alltid uppfattat yrkesrollen som lite småtråkig och jag skäms för att erkänna det men min bild av en informatör har alltid varit samma som allmänhetens, att det är ett överflödigt jobb som vem som helst kan göra. Efter föreläsningen som vi fick av Sara Svensson, informatör vid Kalmar kommun, den 11 oktober, kan jag dock gladeligen säga att min bild av informatören och hans arbetsuppgifter har ändrats till det positiva.

Som jag redan har nämnt så är informatörens yrke är ett jobb som många tror att de kan. För visst handlar det bara om att sköta kommunikationen inom ett företag? Och kommunikation är ju något som sker naturligt inom en organisation? Efter att ha läst boken ”Kommunikation och organisation” (2005) vet jag att bra kommunikation är något som behövs för en organisations överlevnad men att kommunikation inte är något som sker av sig självt. Man måste ständigt jobba med kommunikationen och informatören måste vara medveten om detta, men det är inte allt. Det är en väldigt bred yrkesroll och en informatör kan jobba som journalist, marknadsförare, lärare, för att ta upp några få exempel, och den ena dagen behöver inte vara den andra lik. Som informatör är man länken mellan organisationen och deras målgrupper, den som sprider ut information och övervakar omvärlden så organisationen tidigt kan reagera på förändringar som utanför organisationens väggar. Man måste alltid vara redo att vända saker till organisationens fördel och kunna skifta på olika roller som snabbt kan begäras av dig som informatör.

Man skulle kunna säga att en informatör är personen man vänder sig till inom ett företag som har lite kunskap om allt, den som fungerar som spindeln i nätet som kan jonglera många bollar i luften samtidigt. Det är här som yrkesrollen egentligen börjar bli intressant och spännande. Man är kommunikationsstrateg som förstår innebörden av kommunikation och ser till att ledningens vision och mål kommuniceras ner till de anställda, samtidigt är man den som håller kontakt med massmedier och ser till att organisationen inte framställs på ett negativt sätt ifall något oväntat och mindre bra inträffar, händer detta är det informatörens roll att förbereder de anställda för media och försöker lära ut hur man ska handskas med media. Under tiden som man varierar mellan dessa arbetsuppgifter är man skribent, producent och språkkonsult. Man är de anställdas representant och det är ens primära uppgift att de anställda begriper det som sker inom organisationen.

Sara Svensson är anställd informatör på Kalmar kommun jobbar inom den offentliga sektorn. Hon ser på detta som något positivt och gillar att ha ett varierat arbete, vilket inte skulle vara en möjlighet på samma sätt om man jobbade inom den privata sektorn. Hon uppskattar öppenheten inom den offentliga sektorn och gillar möjligheten att ifrågasätta det som sker inom organisationen. För att kunna göra detta finns meddelarfrihet och efterforskningsförbud inom den offentliga sektorn som gör att man som anställd inte straffas ifall man ifrågasätter lite för mycket, eller rapporterar några sekretessbelagda handlingar till media som ger organisationen ett sämre rykte. Att inte vara ”rädd” för att göra ”fel” på arbetsplatsen är enligt mig en stor fördel. Jag anser att man genom att arbeta inom den offentliga sektorn har en möjlighet att arbeta för allmänhetens bästa och faktiskt FÅR göra det.

Men varje yrkesroll har sina svårigheter och utmaningar och så även informatörens, speciellt om man jobbar inom det offentliga. Det är inte alltid ekonomin räcker till allt och man kan sällan tillfredsställa allas behov, alla tycker att just de dem sysslar med är viktigast och bör prioriteras. En annan svårighet är hur mycket en informatör egentligen får tycka? Det är väldigt begränsat. Jobbar man inom det offentliga så måste allas åsikter få komma fram, även de åsikter som man själv inte alls håller med om. En informatör inom det offentliga har svårt att veta vem som är just dennas chef. Är det politiker som bestämmer eller är det tjänstemän inom organisationen? Jobbet inom offentlig sektor, eller åtminstone Sara Svenssons jobb för kommunen inte alltid är så väl strukturerat. Hierarkin verkar komplicerad och att inte veta vem man ska lyssna på, vems behov man ska prioritera och inte veta konkreta arbetsuppgifter är en stor svårighet.

Av någon konstig anledning, förmodligen samma konstiga anledning som gjorde att jag trodde att informatörens jobb var tråkigt, så såg jag på ett arbete inom den offentliga sektorn som ”ogivande”. Faktum är att jag efter den här föreläsningen bara ser mest fördelar men att jobba som informatör inom det offentliga. Jobbet innebär bredare arbetsuppgifter och man har alltid rätt att ifrågasätta och kanske inte uppmanas till att göra det men gör man det så gör man det för allmänhetens bästa, vilket enligt mig verkar vara en bra motivationsfaktor till att ifrågasätta. En nackdel, som faktiskt kan anses som ganska stor, är dock ovissheten om vem som är ens chef. Vem är den man har ansvar inför? Är det politiker eller är det tjänstemännen inom kommunen? Att jobba men inte veta vem man direkt jobbar för kan vara mentalt påfrestande, och vem ska man lära sig att prioritera? Att den hierarkiska strukturen inom den offentliga sektorn är så komplicerat var jag inte riktigt så medveten om. Sedan är jag ju inte den sortens person som är för impulsiv utan gillar att veta saker och ting i förväg och planera … Men precis som allt annat går det väl förmodligen att vänja sig vid det med? Sara Svensson har ju gjort det och hon verkar trivas riktigt bra med sitt jobb. Och visst låter det häftig på engelska? "Communication officer"?

---

Källförteckning:

Heide, Johansson, Simonsson (2005) Kommunikation och Organisation, Malmö, Liber