Föreläsning 9 handlade om EU-kommunikation och vad som egentligen är ”den europeiska identiteten”. Den europeiska unionen som den är idag skapades 1993 och idag ingår 25 länder i unionen som består av sju stycken olika institutioner, Europaparlamentet Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska revisionsrätten. Dessa institutioner jobbar tillsammans för ett bättre Europa och strävar efter att skapa en gemenskap mellan länderna inom Europa, en gemensam europeisk identitet. Inom EU finns det många olika språk men man väljer ändå att se på det hela som en enda stor familj.

Men vad är europeisk identitet? Finns det något som är gemensamt och ”EU-specifikt”? Om man inte tittar på Europa som en helhet utan som många olika länder så finns där en enorm skillnad från land till land. Hur kan det då uppfattas som ”en familj”? Om man bortser från konkreta saker som att fransmän dricker vin medan engelsmän föredrar ale så har länderna i Europa så olika bakgrund som gör att det inte kommer att bli möjligt att kunna skapa en stor gemenskap så fort som man vill. Länder har olika erfarenheter och saker som är självklara i England kommer inte att bli självklara i andra länder på ett bra tag. Kollar man t.ex. på Litauen, som tillhörde Sovjetunionen, så var det inte så länge sedan de började ”lära sig” att leva med att kunna uttrycka sina åsikter utan att kommunisterna hade fått censurera bort dem. Tanken är fin, man vill att alla ska ha det lika bra och det uppskattas alltid, men personligen tror jag att det är på tok för tidigt att gå ut med värderingar som att ”vi är en familj”. För en familj kommer vi inte att vara än på några år. Europa är snarare en sallad, alla länder kan få vara grönsaker men en gurka är fortfarande en gurka …

Föreläsningen den 29 oktober fortsatte sedan in på ett annat spår, ungdomsstyrelsen. Hur är det att vara ungdom i dagens samhälle? Jo det är mentalt påfrestande. Visst det finns otroligt många fördelar, speciellt för oss som bor i ett land som är med i EU. Vi har möjligheter att plugga, jobba, resa och bo var vi vill inom EU och kan på så sätt skaffa oss otroliga erfarenheter som tidigare generationer bara kunde drömma om. Vi har en frihet som innan aldrig accepterades och man FÅR göra fel innan man hittar rätt väg. Men jag känner ändå att pressen som dagens ungdomar har är enorm. Eller jag kanske inte ska dra alla över en kam, men pratar jag utifrån egna erfarenheter kan jag tala om att jag ständigt förundras över att ångesten jag känner än inte har bränt ett stort hål i magen på mig. Okej, jag kanske överdriver lite. Men faktum är att framtidsångest är något som ständigt finns där. För att inte tala om stressen att man måste hinna med allt. Jag som tjej borde ha rest världen runt och upptäckt en hel del, hittat min man och gift mig, gärna kanske redan börjat fundera på barn och så klart ha ett toppjobb, och detta gärna inom loppet av 8 – 10 år. Verkar fullkomligt möjligt eller hur?

Jag är 80-talist, och vi har fått ett rykte om oss att vi föredrar nytta framför nöje och inte riktigt går att lita på. Detta resulterar i att vi blir mindre respekterade, att vi måste ständigt bevisa att vi duger, att vi är pålitliga och att det är värt att satsa på oss. Detta leder till att det blir svårt att få jobb, speciellt om man saknar arbetslivserfarenhet. Därför känner jag míg inte särskilt hoppfull när det gäller att få ett "riktigt" jobb direkt efter examen.