Rosa. Det är en färg som länge har varit min favoritfärg. Och oftast räcker det med att något är rosa för att jag helt plötsligt känner att jag har ett stort behov av just den saken. Okej, så är det kanske inte idag, men när jag var yngre var det jämt så.

När jag var 12 år gammal åkte familjen till Liseberg. Jag har aldrig varit en sådan som gillar att spela på olika lotterier för jag tycker att det är slöseri med pengar. Men en sådan där Nasse-leksak (Nasse från Nalle Puh) hade jag mer än gärna velat vinna.

Vi hade åkband allihop, men mamma hittade, helt out of the blue, ett sådant där kuponghäfte. Detta kuponghäfte var helt tomt på åk-kuponger men hade några kvarlämnade kuponger som man kunde tävla med gratis. Observera mer än gärna att vi försökte hitta ägaren av kuponghäftet men ingen kom och letade (ja, mamma stod på samma plats, i och med att Konrad bara åkte samma karusell om och om igen). Så vet ni vad jag gjorde? Jag tog detta kuponghäfte och gick bort till stället där man kunde vinna en Nasse.

Dom sa åt mig att satsa på en siffra, och av någon anledning valde jag att satsa på nummer 9. Det var ett sådant där hjul som snurrade, och den siffran som hjulet skulle stanna på, vinner. Helt plötsligt stannade hjulet, och det stannade på nummer 9! Och det började tjuta. Det tjöt ganska länge, och jag blev orolig att det där ljudet skulle innebära att jag inte hade vunnit något alls. Då sa tjejen vid hjulet "du får välja en leksak bland dom på översta hyllan". Och jag bara gapade! Ingen blir väl förvånad över det faktum att jag på 2 röda sekunder skrek att jag ville ha den stora Nassen? Jag hade alltså inte bara vunnit den leksaken jag ville ha, jag hade vunnit den i störta möjliga upplaga. Om jag var glad? Ja, det var jag. Känslan gick inte att beskriva.

När vi sedan åkte hem så fick Nasse sitta mellan mig och Konrad i bilen och han fick minsann ha bilbälte på sig. Och sedan sov han ganska länge i min säng. Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag fick för mig att ha den stora leksaken i sängen, men där bodde han. Och när han inte längre fick sova i sängen så brukade han få sitta på sängen och fungera som världens finaste prydnad :)

Dagens utmaning, dag 17, har alltså varit "ett minne".