Det är måndag. Ny vecka, nya krafter. Känner mig oerhört optimistisk denna gråa morgon och anledningarna till det är självklara, mina kalendrar som jag så älskvärt har frankerat och lagt i kuvert, har numera lämnat boet (läs mitt skrivbord), det är december (månaden som anses vara årets "helg") och julen närmar sig med stormsteg, därav hela två julbord denna vecka, ett i Landskrona, ett i Köpenhamn, årets julkalender är så pass bra att jag blir gladare för varje dag som går, och jag har precis genomlidigt, men genomlevt, en jättejobbig förkylning. Och idag ska jag klippa och färga håret.  

Jag brukar vara rätt så bra på att handskas med nervosistet. Oftast är det liksom bara att göra det. Och jag har varit rätt så kickass i mina dagar, jag har genomfört både det ena och det andra och lyckats rätt så bra. Men nu sitter jag här, i köket denna tisdag, och är så nervös att jag knappt träffar rätt på tangentbordet när jag skriver ... om några timmar har jag nämligen det moment som kallas för "Risk 2" i hela körkortprocessen. Och av någon obeskrivlig anledning är jag rädd för den. Alltså riktigt rädd. Så pass rädd att jag funderar på att sjukanmäla mig och aldrig visa upp mitt ansikte på körskolan igen. Jag är en sådan tönt. Herregud. Men det ser läskigt ut, men älgar som hoppar fram och halt vägunderlag och kurvor hit och dit. Herregud, igen. Hur ska detta gå?? Blöh.

Haha, jag har misslyckats med utmaningen. Men som Sofia alltid pointar out ska man inte gråta över spilld mjölk. Tänker fortsätta med bloggen på mitt eget lilla sätt, så får vi se hur det går ...

Det är december och enligt telefonen är det minusgrader och det verkar stämma med tanke på hur vädret ser ut utanför. Alla gubbar där ute säger att det kommer att bli vinter á la den vi hade för 2 år sedan, och jag sitter och ber till gudarna att så inte är fallet. Jag orkar inte med en monstervinter, oberoende av hur fint det är med allt snö, bla bla. Jag tycker om sommaren och inte Michelin-gubbe looken.

Men som sagt, det är december vilket i sin tur betyder att det snart är jul. Jag har alltid varit en sådan som inte riktigt förstår hypen med att julpynta för tidigt, men det har ändrats i år. Julpyntade på jobbet i fredags, det blev riktigt fint med julgran och ljusstakar och allt. Och i lördags åkte familjen till XXXLutz, där hade dom världens finaste julprydnader så en hel del fick åka med hem. Nu är det julpyntat hemma hos mig, komplett med en liten platsgran i vitt och turkosa detaljer. Jag skrattar åt mig själv, ja, men å andra sidan, vi åker till Litauen om några veckor och ska fira jul där. Då är det okej att börja tidigare här hemma också! Och julkalendern verkar lite lovande i år också, fast jag stör mig väldigt mycket på att familjen Olsson hade blivit vräkta från slottet, dom måste ge en bättre förklaring på vad som har hänt. Hur som helst, någon form av julstämning har inträffat långt före den förväntades ploppa upp, och det är rätt trevligt :)