Imorgon är det den första december. Helt sjukt vad tiden går fort. Snön håller i sig och det är verkligen svinkallt. Funderar på om jag inte borde köpa termobyxor och nya vantar. Det är halt och livsfarligt ute, och halkar man får man med stor sannolikhet ont i gumpen. Försäkringskassan har flyttat och formaldehyd är inget bra ämne som faktiskt kan göra ont. Internetgalaxen blir heller inte något roligare ju längre man läser och processkrivandet gick bra, jag fick VG :)

Inatt drömde jag något helt otroligt underbart. Snön hade smält bort och allt var grönt och blått och solen sken och blaha, allt var som det helt enkelt bör vara. Och jag minns att jag tänkte "YEEES, nu kan jag och Berit cykla vart vi vill". Det visade sig bara vara en dröm. Det vita vädret håller i sig och jag tänker inte ens låtsas att jag tycker om det. Jag hatar snö.

Personligen så tycker jag att den riktigt kreativa och fyndiga rubriken säger allt. Minnah är favoriten i årets Idol och Jay är faktiskt överskattad. (Och tack gode Gud att Linnea äntligen åkte ut!)

Dagen idag började inte riktigt som jag hade väntat mig. Den fortsatte heller inte riktigt som jag hade väntat mig. Och nu sitter jag här och är förvirrad. Vårt medieprojekt älskas inte av andra som det älskas av oss. What to do? Men här ska vi inte förlora hoppet, det är en jättebra sak och snart ska vi få alla andra att inse det med. Punkt.

Sitter i ett grupprum med Sofia och Elin och jobbar med medieprojektet. Känns som om vi står stilla samtidigt som vi faktiskt rör oss framåt. Vädret utanför ser allt annat än aptitligt ut och tanken på resan till ICA Maxi som så småningom måste göras känns hopplös. Men jag och min nya jacka klarar av allt, även snökaozzzet som dominerar.

Detta är inte okej. Snö överallt. Känner knappt igen min egen cykel när jag tittar ut genom fönstret. Och detta är bara början. Nästan lite deprimerande.

Sitter med Sofia och Elin och ska jobba med Medieprojektet, men som vanligt så gör vi allt annat än det vi ska. Dessa två damer är som bekant alldeles för stora Facebook/blogg-nördar och helt besatta av kaffe - vilket jag inte är. Detta leder till direkt mobbning och jag känner mig utanför. Men det är okej, jag har ett starkt psyke (HAHA!) och överlever det mesta. Och skulle jag mot förmodan dö så skulle dom bara få mer arbete att göra. Moahaha. Skrattar bäst som skrattar sist.

Alltså, jag hade ju inte varit jag om jag inte hade ont någonstans eller om det typ gick en dag utan att jag klagade. Just nu har jag jätteont i alla mina leder, knäna, händerna, ryggen, you name it och jag har garanterat ont där. Varför ärver man alltid dom negativa grejerna? Ledproblem och synfel? Hade jag inte kunnat få pappas ambitioner och mammas "streetsmart:het" istället? Nej, jag ser dåligt och har ont överallt istället. Vår föreläsare måste tro att jag är knäpp, satt under dagens föreläsning och gjorde grimaser för jag hade ont i gumpen och knäna. Ja, så kan det gå ibland.

"Yes, I'm talking to myself. It's a sign of genius!" - puh, då har jag inget att oroa mig över.

 

Känner mig som om jag vore 14 igen. Kan ha något att göra med värmeprayen jag använde, för den brukade Anna alltid använda när vi var yngre och sedan var jag tvungen att sätta igång webcamen för att kunna ta bilden OM det förde med sig massa minnen. Haha. Kul.

Ikväll är det MEM-fest. Håret är plattat (duh!) och naglarna fastklistrade, min metamorfos into Elle Woods är på gång. Igårkväll bakades 12 stycken äppelpajer inför festen och nu är allt packat o klart, så gott folk, it's on!

Nervös och ganska så stressad. Och irriterad. Det är så jag känner inför morgondagen. Är även lite vettskrämd. Och kanske lite nyfiken? Nja, nyfiken är lite att ta i. Men jag vill få det överstökat nu. Eller ja, imorgon, nu måste jag stressplugga lite mer.

Tröttheten dominerar. Känner mig helt sönderkokt i hjärnan. Men klockan 19:53 är för tidigt att gå och lägga sig ... istället dödar jag lite tid med att blogga.

Gud. vad. jag. är. trött. Dagarna på bibblan är inte att leka med och det känns som om jag sitter där i evigheter och försöker lära mig saker jag hatar from the bottom of my heart. Men det går(!). Får mer och mer ordning på skiten, och snart kanske även jag kommer få detta ur världen. Nu håller vi tummarna, eller hur?

Jaha. Ny kurs. Igen. Verkar som om det kommer vara mycket att göra nu också. Inte för att det egentligen spelar någon roll, är i Kalmar för att plugga - varför inte göra det då? Men jag undrar hur jag ska hinna allt ... kursen innefattar 4 seminarier, en rapport och en tenta. Utöver detta har jag världens jag-vill-gå-och-dö tenta på fredag och ett medieprojekt vars ambition är högst. Men det här klarar jag. Bara jag får äta lite kakor så klarar jag allt.

Klockan är lite efter 4 och jag sitter fortfarande i pyjamas. Börjar smått inse att jag förmodligen inte heller kommer ha på mig något annat idag. Söndag - en dag man kan vägra allt. Vet inte om jag ska älska det, eller om det bara är pinsamt och man borde dra något gammalt och illaluktande över sig. Dilemma.

Dygnsrytmen efter seriebloggandet är fortfarande off, somnar inte alls och sedan är det nästan lite pinsamt hur jag inte stiger upp. Detta påverkar givetvis mat-schemat också. Inatt var jag så otroligt nära på att börja tillaga spaghetti Carbonara, men tänke att någon måtta får det vara och gick o läste en bok istället. Varför är jag så otroligt duktig på det här? Att vända upp och ner på dygnet? Men har man en talang så har man.

Igår när det sista blogginlägget för workbook'en var färdigskrivet tänkte jag såhär: inget mer bloggande på åtminstone några månader. Nu överdriver jag, men idag saknar jag verkligen inspiration till att skriva något. Och tittar jag på bloggverktyget mår jag bara lite illa. Haha.

Processkrivande pågår, fortfarande.

Det är officiellt. Teknikprylar HATAR mig. Jag stöter bort precis allt som har en sladd eller batteri och det är ett under att jag fortfarande har fungerande lampor hemma (tar i trä så att ingen taklampa faller ner i huvudet på mig, vilket faktiskt har hänt ...). Senaste tillskottet i min lista över teknikprylar som har övergett mig är min router. Igår fungerade mitt trådlösa internet, idag måste jag sitta med en sladd och tillhöra stenåldern. Vad som har hänt? Jag har ingen aning. Routern har funnits bakom en hylla och alltså har jag inte kunnat sätta mig på den eller snubbla över den eller liknande, men ändå är den död. Uuurgh, precis det jag behöver.

Telefonförsäljare är jobbiga. Idag ringde dom från Bredbandsbolaget och tyckte att jag skulle köpa en tjänst som gav mig 14 tv-kanaler (som jag redan har vid närmare eftertanke) och med detta skulle jag få en digitalbox för 2000 kr gratis (sedan var den helt plötsligt värd 3000 kr?) och med den här digitalboxen kunde jag spela in program och sedan bli påmind om andra program som den då visste att jag skulle älska. "Men jag tittar inte på TV, jag behöver inte den här tjänsten?" - "Men varför inte då? Du som stressad student kommer älska det här, du vet bara inte om det nu." - "Nej!" - "JO ... varför inte?" ... Jo tack, bli beroende av en tv-tjänst är precis vad jag som student drömmer om.

Nu har jag tagit mitt pick och pack och rymt till skolan för att fortsätta med das processkrivande (dass-processkrivande, höhö). Kom på att anledningen till varför jag saknar motivation säkert har något att göra med den lilla plutt mini-PC'n jag använder. Låter ju vettigt och så ;)