Jag är tillbaka från vad jag utan några större problem skulle kunna klassificera som den längsta veckan i mitt liv. Det är helt sjukt när jag tänker att jag bara har varit borta i en vecka då det hela känns som år och dar och evigheter. Det är även helt sjukt hur vissa saker fortfarande inte har registrerats i min hjärna och hur jag jämt tänker "fel". Sjukt. Obehagligt. Dumt. Min farfar är död, jag har fortfarande inte fattat det och undrar ständigt var han är när farmor är i närheten ...